Sthlm med Norrköpingsögon bredvid mig. .
eller snarare bakom mig, för Therese klarade inte av mitt sthlm:s tempo =P
Therese tog en paus ifrån Rex problem och snubblande på spårvagns spår och hälsade på mig på
en allt för kort helg. .
Lat som jag är så citerar jag vissa delar från Tess blogg www.ladykiller.blogg.se
Tess och jag stannar ett tag i slussen för att inhandla mat på konsum.. .
I affären vid chipsen,
hörde vi gnagande ljud
alltså råttor. Mysigt.
Jenny dubbelcheckade
chipspåsen.
Och affären hade jätte-
sugrör, ett sånt måste
jag skaffa en dag.
Vi lagade pizza, eller rättare sagt
tryckte ut en deg och slängde på grejer,
jag åt som fan som vanligt, hålet är
icke borta, och det fick minsann plats
ett par pärlsockerlösa chokladbollar.
Jag orkade inte blåsa upp Lisen
så jag la mig skavfötters med Jenny,
så mysigt hörrini!
Det kom en lördag, vi for ner
med både buss och tub till den
stora innerstaden, där vi avlade
en visit på Jennys arbetsplats,
där även Carro befinner sig.
Butiken var fin, föll lilla Tessires
i smaken.
Hemma igen,för att byta om
och göra ett försök till att se snygg
ut, Jenny svepte ett glas vin,
jag smuttade bara.
Vi mötte upp Carro och begav
oss till nåt ställe som jag glömt
namnet på, måhända Bullwinkel?
Vi åt Club Sandwich tror jag det hette,
jag brydde mig inte så mycket om namnet,
bara om hur det smakade och det
var underbart. Jag var i övrigt allmänt
döv, och levde säkerligen i min
egna lilla värld.
Utanför stötte vi på en man,
som sa till Carro något i stil med
"Du ser vettigast ut, du har liksom
nåt att ta i" Sen gjorde han någon
gest med handen typ som en klo
som om man ska ta tag i någonting
underifrån...(:P) Sen tittade han på
Jenny och konstaterade samma sak
och sen tittade han på mig.
Alla stod tysta i några sekunder, tills
jag säger "Du behöver inte säga något"
och han säger "Äh hon är säkert snäll ändå"
Inte alltid så lätt att vara en spinkis!
Hemma vid elva, jag och Jenny
kikade på den alltid lika underbara
Svamp-Bob Fyrkant. Och jag måste
nog erkänna att jag ibland identifierar
mig väldigt mycket med Bläckvald.
Söndagen kom, vi slappade järnet,
med film och godis/chipsrester,
Jenny gjorde en supergod kycklinggryta
och sen skulle jag åka hem, vi sprang
och letade efter bussen, Thereses
hjärta fastnade i halsgropen av stress
men det hoppade tillbaka. .
Jag var då lugn som en filbunke .. till skillnad från tess =P
Therese tog en paus ifrån Rex problem och snubblande på spårvagns spår och hälsade på mig på
en allt för kort helg. .
Lat som jag är så citerar jag vissa delar från Tess blogg www.ladykiller.blogg.se
Tess och jag stannar ett tag i slussen för att inhandla mat på konsum.. .
I affären vid chipsen,
hörde vi gnagande ljud
alltså råttor. Mysigt.
Jenny dubbelcheckade
chipspåsen.
Och affären hade jätte-
sugrör, ett sånt måste
jag skaffa en dag.
Vi lagade pizza, eller rättare sagt
tryckte ut en deg och slängde på grejer,
jag åt som fan som vanligt, hålet är
icke borta, och det fick minsann plats
ett par pärlsockerlösa chokladbollar.
Jag orkade inte blåsa upp Lisen
så jag la mig skavfötters med Jenny,
så mysigt hörrini!
Det kom en lördag, vi for ner
med både buss och tub till den
stora innerstaden, där vi avlade
en visit på Jennys arbetsplats,
där även Carro befinner sig.
Butiken var fin, föll lilla Tessires
i smaken.
Hemma igen,för att byta om
och göra ett försök till att se snygg
ut, Jenny svepte ett glas vin,
jag smuttade bara.
Vi mötte upp Carro och begav
oss till nåt ställe som jag glömt
namnet på, måhända Bullwinkel?
Vi åt Club Sandwich tror jag det hette,
jag brydde mig inte så mycket om namnet,
bara om hur det smakade och det
var underbart. Jag var i övrigt allmänt
döv, och levde säkerligen i min
egna lilla värld.
Utanför stötte vi på en man,
som sa till Carro något i stil med
"Du ser vettigast ut, du har liksom
nåt att ta i" Sen gjorde han någon
gest med handen typ som en klo
som om man ska ta tag i någonting
underifrån...(:P) Sen tittade han på
Jenny och konstaterade samma sak
och sen tittade han på mig.
Alla stod tysta i några sekunder, tills
jag säger "Du behöver inte säga något"
och han säger "Äh hon är säkert snäll ändå"
Inte alltid så lätt att vara en spinkis!
Hemma vid elva, jag och Jenny
kikade på den alltid lika underbara
Svamp-Bob Fyrkant. Och jag måste
nog erkänna att jag ibland identifierar
mig väldigt mycket med Bläckvald.
Söndagen kom, vi slappade järnet,
med film och godis/chipsrester,
Jenny gjorde en supergod kycklinggryta
och sen skulle jag åka hem, vi sprang
och letade efter bussen, Thereses
hjärta fastnade i halsgropen av stress
men det hoppade tillbaka. .
Jag var då lugn som en filbunke .. till skillnad från tess =P
Kommentarer
Trackback